Kortison har en stor påverkan på blodsockret. Ny forskning visar att det finns särskilda receptorer i insulincellerna som styrs av GAS5, ett sk ickekodande RNA, och som kan ha betydelse för hur blodsockret svarar på steroider som kortison.
 
Vid diabeteskonferensen EASD i Lissabon presenterar Jonathan Esguerra, forskare vid Lunds universitets Diabetescentrum, på tisdagen tidiga resultat från sin forskning gjord på insulinproducerande betaceller. Det handlar om den biologiska processen bakom steroider, i detta fallet kortison, under inverkan av högt blodsocker.
Minimera den negativa effekten

Det finns särskilda mottagare i betacellerna som reagerar på kortisonmolekylerna och som bidrar till att betacellerna frisätter insulin. Vad Jonathan Esguerra i sin forskning funnit är att man med hjälp av GAS5, ett ickekodande RNA, kan förhindra kortisonet från att påverka uttrycket av vissa gener som är viktiga för betacellens funktion. Dessutom har de upptäckt att GAS5 finns i större mängd i de Langerhanska öarna, som bland annat rymmer betacellerna i bukspottkörteln, från diabetiker jämfört med friska.

-    Det betyder att om man kan reglera nivån av GAS5 i betaceller, så kan man minimera den negativa effekten av steroider på frisättningen av insulin, säger Jonathan Esguerra.
 
Vad är RNA?
Arvsmassan, DNA, innehåller den genetiska koden som beskriver genernas funktion och hur proteiner ska tillverkas. Själva tillverkningen av proteinet står emellertid RNA:t för efter att ha kopierat den genetiska koden. Det har dock visat sig att inte alla RNA används för att tillverka proteiner, dessa kallas icke-kodande RNA. De påverkar och kontrollerar många viktiga processer i cellerna och har därigenom stor betydelse för sjukdomar och utveckling av organ.

-    Tidigare har icke kodande-RNA studerats av bland andra cancerforskare, men när det gäller diabetes är det relativt nytt och vi är bland de första med att studera dess funktion i just betacellerna, säger Jonathan Esguerra och tillägger:

-    Ickekodande RNA har stor potential som terapeutiska mål för att förbättra betacellernas funktion. Vi undersöker också små icke kodande RNA som finns i blodet som man kan använda som biomarkör för att kunna förutsäga vilka kommer att få diabetes eller dess komplikationer. Detta kan leda till en bättre individualiserad diagnos och behandling av sjukdomen.
 
Text Sara Liedholm www.diabetesportalen.se
 
Nyhetsinfo
www red DiabetiologNytt
FacebookTwitterLinkedinGoogle Bookmarks